Levande Roslagsbygd

- Skrivet och sagt i skolfrågan hösten 2012-

 

 

Peter Wahlfort, ordförande i Levande Roslagsbygd sedan 2006 och boende på Singö.

 

Artikeln publicerad i Norrtelje Tidning den 28/9 2012 men då i en förkortad version.

 

 

 

 

 

Artiklar om skolan:

Den lilla skolan är överlägsen.

Per Mjörne

 

Skolfrågan är regionalpolitik.

Peter Wahlfort

 

Vi vill att Norrtälje kommun

ska utvecklas.

Flera från Grisslehamn & Singö

 

Låt fler barn gå i de mindre

skolorna.

Lena Gidföf

 

Små skolor drar inte ner

studieresultatet.

Roger Lans

 

Bygdeskolorna är en billig affär

för kommunen.

Bo Gidlöf

 

TV4-inslag där skolchefen

plötsligen pratar om finansiering istället för kvalitet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För landsbygdskommuner är skolfrågan regionalpolitik

 

Många beslutsfattare i Norrtälje kommun har i dagarna försökt att distansera sig själva och regionalpolitiken från skolfrågorna. Som om frågorna inte skulle höra ihop, som om skolan vore en isolerad satellit där man kan utvinna kvalitet helt oberoende sin omgivning.

 

Kommunens process för att öka kvaliteten ska uppenbarligen ske i några steg.

Först tar skolledningen fram ett förslag där endast skolfrågor hanteras. Inget annat än den väl isolerade skolan får påverka förslaget som givetvis handlar om att centralisera så mycket det bara går (inte ens förskolan hanteras i förslaget vilket omedelbart torde diskvalificera processen). Därefter ska dock skolförslaget presenteras för föräldrar och andra medborgare som ombeds att leverera synpunkter till politikerna, vilka slutligen ska ta beslut i frågan.

 

Det borde vara precis tvärtom.

Halva befolkningen i Norrtälje kommun bor på landsbygden och samtliga barnfamiljer har tagit sitt eget regionalpolitiska beslut att bo kvar eller att flytta dit utifrån en helhetsbild där skolan ingår som en viktig del. Det är inte ovanligt att just den kvalitet som byskolan kan erbjuda är avgörande för hela beslutet. Andra kvaliteter som tätortens skola kan erbjuda har därmed valts bort.

 

Några oberoende undersökningar som stöder förvaltningens tes om att större skolor är bättre än mindre existerar inte överhuvudtaget varför skolledningens centralistiska budskap omedelbart faller platt till marken.

 

Redan här är processen märklig.

Liknande försök har gjorts många gånger tidigare i Norrtälje och beslutsfattarna borde kunna dra sig till minnes att landsbygden brukar returnera mångfalt med argument mot centralisering än vad skolledningen kan ta fram till förmån för sina förslag.

 

Många som driver en verksamhet med ett femtiotal enheter spridda över ett geografiskt område när en våt dröm om att samla hela sin volym på ett eller ett fåtal ställen. Normalt finns det naturliga skäl till spridningen och en helhetsbild att ta hänsyn till så istället för att drömma fårman kämpa vidare med det man har och utveckla lösningar för bästa effektivitet.

 

I Norrtälje kommun tillåts däremot skolledningen att fritt leva ut sina drömmar och åka på turné med ett hemmaknåpat material vars konsekvenser skulle vända upp och ner på hela kommunens struktur med omfattande konsekvenser långt utanför skolans domäner. Ledningen binder därmed fast sig i en uppfattning och kan knappast längre ha vare sig förtroende eller engagemang för att driva skolan i en för dem motsatt riktning. Kontentan blir att värdefulla resurser har lagts på något som ingen ville ha.

 

Ett alternativ kan givetvis vara att några beslutsfattare på förhand gärna vill skicka ut skolledningen som en plog för att röja mark inför besvärliga beslut. Man kanske kan driva igenom stängning av åtminstone fyra-fem skolor istället för de hotfulla tio.  Men det vore väl konspiratoriskt att tänka så.

 

Oavsett utgång är dagens process inte bra för kvaliteten i skolan, inte för landsbygden eller för tätorterna. Störst förlorare är kommunen som aldrig lyckas hitta rätt, vare sig i skolfrågan eller i landsbygdens utveckling. Istället för att lyfta skolans kvalitet förbrukar det misslyckade ledarskapet sina egna tjänstemän och det blir allt svårare att rekrytera duktiga personer.

 

Att den här processen skulle kunna lyfta kvaliteten i skolan känns mycket avlägset. Om kommunen istället hade valt att starta skolprocessen från rätt håll, d v s med regionalpolitiken hade också möjligheterna att gå i mål med skolfrågorna varit betydligt bättre. När rätt frågor ställs som t ex var människor bor och vill bo och varför, hur kommunen kan utvecklas, vad som är Norrtäljes attraktivitet och var skolorna ska finnas framträder snart en struktur med intressanta alternativ som alla kan utvecklas med kvalitet. Förutom att svaren redan är väl kända efter en rad diskussioner de senaste åren borde detta vara underlaget för skolledningen att jobba vidare med.

 

I en sund process kan svaret mycket väl bli att det är hög tid för Norrtälje att se den unika möjlighet kommunen har för att kunna ta ett språng i utvecklingen genom att satsa på landsbygden och på högkvalitativa byskolor. Suget efter de miljöer som byarna i Norrtälje kan erbjuda är stort och med en seriös och uthållig satsning på byskolorna får hela kommunen draghjälp som en intressant och attraktiv kommun. Rekrytering av skolpersonal blir betydligt lättare och kvaliteten stärks under sådana förhållanden utan att driva stora ekonomiska medel.

 

Det är bara viljan som saknas och beslutsfattare som tror på den landsbygd som man själv bor i...

 

/Peter Wahlfort

        LEVANDE ROSLAGSBYGD                  c/o Erneholm, Singö 1474, 760 45 Grisslehamn, 070-643 1723, 0175-100 42. Bankgiro 5854-8553